Folge 221 - Am liebsten weglaufen

Click the picture to watch the episode!

Click above or below to see the transcript in your language!

Click,click and click!

Episode 221
Episode 221

ES

IT


Kommentar schreiben

Kommentare: 0

 

221 - Am liebsten weglaufen

Karin: Morgen Jenny.

Jenny: Hi. Guten Morgen.

Karin: Na, konntest du wenigstens ein bisschen schlafen?

Jenny: Nicht wirklich. Sie rufen jetzt Herrn Bergmann an oder?

Karin: Siehst du ein Telefon in meiner Hand? Möchtest du vielleicht ein bisschen Kaffee?

Jenny (nickt): Ja gern.

Karin: Setz dich.

Jenny: Danke.

Karin: Ich weiß wie das ist, wenn man am liebsten weglaufen würde. Ein schöner Gedanke, einfach vor allem wegzurennen. Aber es muss einem auch klar sein, was das in Wirklichkeit bedeutet. Sein ganzes bisheriges Leben hinter sich zu lassen, heißt auch, seine ganzen Sicherheiten hinter sich zu lassen.

Jenny: Ja schon, aber es bedeutet ja auch die absolute Freiheit. Na ja, rein theoretisch.

Karin: Klar, rein theoretisch. Aber ist man denn wirklich frei, wenn man die ganze Zeit weglaufen muss und nur auf der Flucht ist? Ganz besonders, wenn man das zu zweit macht. Ich war auch mal verliebt. Wie auch immer du dich entscheidest, denk drüber nach, was das für euch beide bedeutet. Ich bin nachher in der Villa und da ich auch Mutter bin, kann und werd ich deinen Eltern und Herrn Bergmann nicht verheimlichen, dass du letzte Nacht hier warst, okay?

Jenny: Ja.

Karin: Allerdings sind das noch drei Stunden bis dahin.

Jenny: Danke.

Karin: Tschüss.

 


 

221

Karin:¡Buenos días Jenny!


Jenny:¡Hola! ¡Buenos días!


Karin:¿Cómo estás? ¿Pudiste dormir por lo menos un poco?


Jenny:En realidad no. Vas a llamar ahora al Sr. Bergmann, ¿verdad?


Karin:¿Ves algún teléfono en mi mano? (Jenny esta aliviada) ¿Quisieras algo de café?


Jenny:Si, por favor.


Karin:Siéntate.


Jenny:Gracias.


Karin:Se como es… cuando solo se sienten ganas de huir. Es un bonito pensamiento. Huir de todo. Pero también tienes que estar consciente de lo que en verdad significa. Renunciar a toda tu vida hasta ahora, también significa dejar todo lo que te pertenece detrás.


Jenny:Si, seguro, pero también significa la libertad absoluta. Bueno, puramente teórica.


Karin:Seguro, puramente teórica. ¿Pero en verdad estas libre cuando tienes que huir todo el tiempo? ¿Estar siempre en la carrera? Especialmente cuando lo estás haciendo con alguien más.


(Jenny empieza a pensar en las palabras de Karin)


Karin:Yo también estuve enamorada una vez. Cualquiera que sea tu decisión, piensa en lo que significa para ambas. Voy a estar en la villa mas tarde. Y como también soy una madre, no puedo y no mantendré en secreto a tus padres y el Sr. Bergmann que estuviste aquí anoche. ¿Ok?


(Jenny asiente)


Karin:Aunque aún faltan 3 horas para eso.


Jenny:(sonríe)¡Gracias!


Karin:Adiós.


221 – Elszökni otthonról

Karin: Jó reggelt, Jenny!

Jenny: Helló! Jó reggelt!

Karin: Hogy vagy? Tudtál aludni?

Jenny: Nem igazán. Most fel fogja hívni Mr. Bergmannt?

Emma: Látsz telefont a kezemben? Szeretnél egy kávét?

Jenny: Igen, köszönöm.

Karin: Ülj le!

Jenny: Köszönöm.

Karin: Tudom milyen érzés… amikor legszívesebben megszöknél. Kedves gondolat. Hátrahagyni minden problémát. De tudnod kell azt is, hogy mit is jelent igazán feladni mindent az életedben, mindent magad mögött hagyni.

Jenny: Persze, ez jelentené a teljes szabadságot. Nos, igen, csak elméletben.

Karin: Igen, csupán elméletben. De igazán szabad vagy, ha folyamatosan menekülsz? Mindig bújkálva? Főleg, ha valaki más is van melletted.

(Jenny gondolkodóba esik)

Karin: Én is voltam szerelmes. Bármi is legyen a döntésed, gondolj bele, mit jelentene kettőtöknek. Később a villába megyek, és mivel én is anya vagyok nem fogom elhallgatni a szüleid és Mr. Bergmann elől, hogy itt töltötted az éjszakát, oké?

(Jenny bólint)

Karin: Habár, addig még van 3 óra.

Jenny: Köszönöm!

Karin: Szia!


221

Karin: Buongiorno, Jenny.


Jenny: Salve, buongiorno.


Karin: Come stai? Sei riuscita a dormire un po'?


Jenny: Non proprio. Adesso chiamerà il signor Bergmann vero?


Karin: Mi vedi con un telefono in mano? (Jenny è sollevata) Ti andrebbe un po' di caffè?


Jenny: Sì, grazie.


Karin: Siediti.


Jenny: Grazie.


Karin: So come ci si sente... quando si vuole solo scappare. È un bel pensiero. Ma devi anche renderti conto di cosa realmente significhi. Abbandonare la tua vita precedente significa anche lasciarsi alle spalle la propria rete di sicurezza.


Jenny: Sì, certo, ma significa anche libertà assoluta. Beh, ipoteticamente parlando.


Karin: Certo, ipoteticamente parlando. Ma si è veramente liberi quando si deve correre tutto il tempo? Quando si deve sempre scappare? Specialmente quando lo stai facendo con qualcun altro.


(Jenny comincia a pensare alle parole di Karin.)


Karin: Ero innamorata anche io, una volta. Qualunque sarà la tua decisione, pensa a cosa significherà per entrambe. Io più tardi sarò alla villa. E visto che sono anch'io una madre, non posso e non voglio nascondere ai tuoi genitori ed al signor Bergmann che sei stata qui stanotte, ok?


Jenny annuisce.


Karin: Mancano ancora 3 ore, però.


Jenny:(sorride) Grazie!


Karin: Ciao.


221 - Feeling like Running away

Karin: Good Morning, Jenny!

 

Jenny: Hi! Good Morning!

 

Karin: How are you? Could you sleep at least a little?

 

Jenny: Not really. You’re going to call Mr Bergmann now, right?

 

Karin: Do you see any phone in my hand? (Jenny is relieved) Would you like some coffee?

 

Jenny: Yes, please.

 

Karin: Sit down.

 

Jenny: Thanks.

 

Karin: I know how it is…when you just feel like running away. Its’ a nice thought. To run away from everything. But you also have to be aware of what it really means. Giving up on your whole life until now also means to leave all your securities behind.

 

Jenny: Yes, sure but it also means the absolute freedom. Well, purely theoretically.

 

Karin: Sure, purely theoretically. But are you really free when you have to escape the whole time? To only be on the run? Especially when you’re doing it with someone else.

 

(Jenny starts thinking about Karin words)

 

Karin: I was in love once, too. Whatever your decision will be, think about what it means for the two of you. I’ll be at the villa later. And as I’m a mother too, I can’t and won’t keep the fact from your parents and Mr Bergmann that you were here last night. Ok?

 

(Jenny nods)

 

Karin: Though it’s still 3 hours until then.

 

Jenny: (smiles) Thank you!

 

Karin: Bye.

 


221 - 想離家出走


卡琳:珍妮,早安!

珍妮:嗨!早安!

卡琳:你好嗎?有辦法睡嗎?

珍妮:其實沒有。你現在要打給貝格曼先生,對不對?

卡琳:我手上拿著電話嗎?(珍妮鬆一口氣)你想喝咖啡嗎?

珍妮:好,謝謝!

卡琳:坐吧。

珍妮:謝謝。

卡琳:我知道這種這種想離家出走的感覺。忘掉一切,感覺不錯,但是你要知道那代表什麼,放棄一切出走也表示你放棄安全感。

珍妮:對,但那也是完全的自由,呃,理論上是這樣。

卡琳:,理論上,但是一直逃走自由嗎?逃跑自由嗎?尤其你還跟別人一起走。

(珍妮開始思考卡琳說的話。)

卡琳:我也戀愛過。不管你做什麼決定,你要考慮對你們兩個會帶來什麼結果。我晚一點會去貝格曼別墅。我也是媽媽,我不能也不想隱瞞貝格曼先生或你父母你昨天晚上有來這裡的事。了解嗎?

(珍妮點頭)

卡琳:但是離我去那邊之前還有三個小時。

珍妮:(微笑)謝謝!

卡琳:掰。

 

221 想离家出走

卡琳:珍妮,早安!

珍妮:嗨!早安!

卡琳:你好吗?有办法睡吗?

珍妮:其实没有。你现在要打给贝格曼先生,对不对?

卡琳:我手上拿着电话吗?(珍妮松一口气)你想喝咖啡吗?

珍妮:好,谢谢!

卡琳:坐吧。

珍妮:谢谢。

卡琳:我知道这种这种想离家出走的感觉。忘掉一切,感觉不错,但是你要知道那代表什么,放弃一切出走也表示你放弃安全感。

珍妮:对,但那也是完全的自由,呃,理论上是这样。

卡琳:,理论上,但是一直逃走自由吗?逃跑自由吗?尤其你还跟别人一起走。

(珍妮开始思考卡琳说的话。)

卡琳:我也恋爱过。不管你做什么决定,你要考虑对你们两个会带来什么结果。我晚一点会去贝格曼别墅。我也是妈妈,我不能也不想隐瞒贝格曼先生或你父母你昨天晚上有来这里的事。了解吗?

(珍妮点头)

卡琳:但是离我去那边之前还有三个小时。

珍妮:(微笑)谢谢!

卡琳:掰。


221 - Amb ganes de fugir

Karin: Bon dia,Jenny!

Jenny: Hola! Bon dia!

Karin: Com estàs? Has pogut dormir almenys una mica?

Jenny: No gaire. Ara trucarà al Sr.Bergmann, no?

Karin: Veus cap telèfon a la meva mà? (Jenny es tranquil.litza.) Vols una mica de cafè?

Jenny: Sí, gràcies.

Karin: Seu.

Jenny: Gràcies.

Karin: Sé com és…quan tens ganes de fugir. És un pensament agradable, fugir de tot, però has de saber també què comporta realment: abandonar la vida que portes també significa deixar enrere el que et fa sentir segura.

Jenny: Sí, clar, però també significa llibertat absoluta, bé, en teoria.

Karin: Sí, en teoria, però ets realment lliure quan has de fugir contínuament? Sempre així? Especialment quan ho fas amb una altra persona.

(Jenny comença a pensar en el que ha dit Karin.)

Karin: Jo també he estat enamorada. Sigui el que sigui què decideixis, pensa què comporta per les dues. Seré al xalet més tard. També com a mare, no puc amagar dels teus pares ni del Sr.Bergmann el fet que ahir passessis la nit aquí. D’acord?

(Jenny assenteix.)

Karin: Però fins llavors encara falten tres hores.

Jenny (somriu): Gràcies!

Karin: Adéu.